Stark går hon med andras börda
Viker ej för hatets blick
Med de älskades själar händigt snörda
Hon såra kan med litet snitt

I alla väder hon håller tätt
Munnen snörd med rep
I ensamhet, tårar ingen sett
Dock smärtan fins likväl

Med låtsad glädje i sitt öga
Hon andra tillit ger
Snart att brytas ner av krav så höga
Att hon var kväll ber

I mörker så svart hon sitter fången
Tålmodig väntan på lyssnande själ
En själ att dela den mörknande sången
En ande som henne vilja väl

Ingen kan komma henne nära
Skyddas av ogenomträngligt skal
Att allas bördor bära
Tvingar henne till hårda val

Hon går där hon går
Med krympande tro och hopp
Den lilla kärlek hon får
Tynar sakta bort

Med pistolen upp i gomen
tvekar ej en sekund
sakta fälls den domen
Hemligheternas Bärare är död