Inom mig skriker jag efter honom ävenfast han står brevid, han ler emot mig omedveten om mina tankar, ibland kan jag se rädslan i hans ögon, rädslan att jag ska fråga om henne.

det finns så många frågor som jag nog aldrig kommer våga fråga men som alltid kommer finnas där.

 Varför just hon? varför just jag ?  hur var hon? är hon som i mina tankar och drömmar ?

jag är feg, hur svårt kan det vara?

jag tror att det är jag som också är rädd, rädd för att såra honom ,rädd för att få fel svar.

men jag vet att jag måste få svar för svaren kommer inte komma flygande förens frågorna kommer fram.

pappa varför är det så här ? varför ?