det är ditt fel
att min själ pumpar ut blod för fort
att den färgas svart
att den gör min hjärna molnig
och gör mina ögon blanka och tomma

det är ditt fel
att mina tankar vandrar iväg
mot ställen de inte bör vara
ställen som ligger vid världens ände och alltings avgrund

det är ditt fel
att mitt humör sjunker ner
i underjorden
och tar med sig alla i min närvaro

det är du
som hindrar oss från att ständigt se framåt
det är du som orskara oss
att ständigt se framåt

det är du som tar ifrån oss vårt hopp
men ändå ger den åter
för nu vet vi
att vi alltid kan klara oss
och alltid kan överleva