Han önskar han var kapabel att skriva musik.
Kunna sätta toner till ord.
Inte bara färger till sammansatta bokstäver.
Att han var konstnärligt lagd med basker på sned.
Strosande omkring beundrande egna verk.
Lyssnande till toner kunna utan och innan skapade.
Av precis samma hand som viftar nedlåtande och hävdar bestämt att det äsch inte alls är så bra.
Han önskar att förmågan att le blygsamt och samtidigt beundras var hans egen.
Att även andra strosar och beundrar.
Han han han.
Men egocentrism är förmågan han begåvats av.
Avundsjukt lyssnande på andras verk.
Önskan om egen skapandekraft.
Medveten missunnan av andras.
Han önskar han var kapabel att skriva musik.
Men mest av allt missunnar han andra.
Sorgesam patetik.