Det känns som jag är i ett rum.
Springer omkring för att hitta en dörr.
Men ju närmare dörren jag kommer.
Detso ondare gör det.
Ju mer jag letar.
Detso mer vrider det sig i magen.
Jag kanske ska sluta hoppas.
Hopp leder sällan till något annat än besvikelse.
Jag kanske ska sluta låtsas. Sluta tro att jag klarar mig.
För det gör jag inte. Jag klarar mig inte alls.
Ju längre bort du försvinner,
desto mera funderar jag på vad som gick fel.
För jag kommer aldrig.
Aldrig.
Glömma det du gjorde.
Eller sluta älska dig.