Förutom ringarna under ögonen är
det inte mycket annat som visar oss
hur du mår
för du skulle lika gärna kunna hoppa på ett
tunnelbanespår och aldrig
mer komma tillbaka
tårar droppar från din haka
tårar som bildar pölar som bildar
dammar som mynnar ut i floder
som gör det salta havet saltare
en aning saltare

inga trallande dansanta band ger
dig en förklaring inga
djupa texter hjälper dig på traven
ingen kan se sorgen i ditt hjära förutom jag
år ger sår av smärta
så förutsägbart
men inte som du
för snart dansar du den sista dansen

eller kommer kanske
den sista chansen
att visa var du står
jag vet redan vad du väljer
inte något som säljer
din själ till döden
men något som låter dig
ruttna bland de fallande löven
du som tror på öden
ska falla och inte resa dig
för jag kan inte hjälpa någon annan än mig
det vet du fast du ser inte
du hör inte
och du gör inte
det du vet är rätt

fast på något sätt tror jag att du kan sluta
söka lycka
innan döden kommer bort dig rycka
den dagen faller inga löv till marken
och inget barn snavar och faller utan
att kunna resa sig
och tonerna kommer att spela i
varje hörn av parken

den dagen har du fått dig en törn
och kommer inte att med vingarna
svinga dig upp
och upp från jorden
som en örn

men jag kommer att sitta vid din sten
och vänta på
den goda fen