Rysande behag
Hudens fuktiga yta knottra sig
Morgonens första timma kyler angenämt två trötta byten
Solens strålar värmer ej, blott ungt ljus den skänka
Nu skjuts mörkret kring dina ljuva former undan
och tänder åter lust i oss båda
Dina läppar viskar om natten
när daggen dunsta av den tropiska glöden
och om njutningen som fick nattens tid att bli betydelselös

Ljuvliga läte
Du sjöng för mig,
du sjöng om mitt hjärta
Den poesin äro dränkt av toner från ovan
dit melodin tillslut återvända
Tänk, alla stjärnor som bevittna vår dans
steg för steg när vi blev förda av animala drifter
Tänk, du lät dig vara primitiv,
till naturens grundlagar sänkas
och släppa din instinkt fri längs den yttersta gränsen

Tänk, i min euforiska fantasi finnes du,
i drömmen äro du placerad
Där upplevs inte mina förtvivlade hinder
Men Cecilia,
dina ögon lär förbli våta
när min hand mist sitt trogna fäste
och din lena kind inte längre går att nå
Orden blev stumma
när ett leende förlorade sin forna förmåga
Utan ärliga lov att vidröra dina dova känslor
lär vår kyss för evigt bli förlorad,
lika söndrad som den beska verkligheten