det var innan snön och innan vi gav upp oss själva
gav efter för det slutgiltiga totalt likgiltiga

vi hade sprungit där nere länge när tiden slutade stå stilla
vi började ramla baklänges, alla fall föll ner i oss

landade hårt vi sopades bort

men innan det
innan torra munnar och rasande längs gator
det ovanliga som blev var dag, varje timme

innan det
hinnan mellan oss och innanförskap
våra feta vägar med långa hus, högljudda längor
hisnande höjder i kroppens celler, ofrivilliga ryck

det fanns så mycket mer
innan snön och innan vi gav upp oss själva
gav efter för det slutgiltiga