När hjärtat fortfarande var fruset mötte jag dig
Du sökte trevande efter någon i massan och fann mig
När vårens första värme kom smälte solen mitt motstånd och jag blev din
Efter år av ensamhet och mörker kunde ljuset äntligen tränga in

Tvivlet ägde mig under många långa år
så mycket falskhet och svek gjorde det svårt att förstå
Att du och jag kunde vara helt rätt för varann
och sagan jag för länge sedan drömt skulle bli sann

När höstens kyla gjorde intrång i våra liv
Väcktes mitt tvivel och rädslan kom tillbaka med stora kliv
Jag valde min ensamhet och lät dig gå
för inom mig visste jag att du aldrig skulle förstå

Som bränt barn skyr jag elden på alla vis
Därför lämnar jag dessa tankar utan andra spår eller bevis.