Trainspotting. Det jag älskar med tåg är att dem är på väg, vart är jag? Jag är här. Jag är kvar.

I en glänta som sakta bryts ned, vill ha mig kvar, mossan äter mig från fötterna och uppåt.

Verkligheten har alltid sett grå ut och den visar verkligen att den existerar.
När solen lyser syns inte bara det bra, det har jag fått lära mig.

Ändå ser det väldigt lockande ut, himlen är högst upp men är jag däruppe ser den ut som här
Vilket golvar mig.

Om jag var en superhjälte?
Flyga.

Om jag var en fågel?
Flyga.

Jag är en människa… men om.
Flyga.

Jag borde vara i luften om jag kunde, för det är vad jag vill.
De tycker jag borde finnas på närvarolistan.

Isolerad barndom, tantdagmamma, ensambarn, kall uppfostran
Inte är jag socialt missanpassad, bara avskärmad.

Gymnasiet skulle vara att kastas in i en flock feta råttor
Långa tänder som slår i golvet när de frenetiskt letar efter likasinnade att vira svansarna om.

Lite hopp finns ändå gömt, väldigt hemligt. Lång väg till skolan, kanske eget bo
Drömmar kan få flyga ut och in genom fönstret, inte bara studsa mellan väggar.

Två varv kvar innan upprop
En dag går jag dit, men inte idag.

Tiden är ostoppbar, tickar inte. Jag ser att den skrider
Åtta timmar per dag, plus åtta, plus åtta.

Har inte hälsat på, ändå luktar skurtanternas rengöringsmedel starkt.
Golvet skriker av hal protest när det blir överdraget omigen.

Skurtanterna av tyst protest för löner på samma nivå som golvet
Runtomkring elever fjättrade vid stolar, väntar på att få springa, innan korridorerna krymper.

Asfalten är varm, skolgården omgiven av rök, rökrutan tom
Sport freak, snygg tjej, hockeyfrilla, mobbare, pluggis, fysiklärare, utbytesstudent.

Rektorn är en avdankad skådis.