En kärlek för klichéiga Hollywood-filmer hade jag alltid haft. Jag trodde att all kärlek skulle vara som på TV och att hela ”pojke-möter-flicka-och-är-kära-för-alltid” syndromet händer alla par. Jag sökte alltid efter det bästa och nöjde mig inte med någon halvdan kille. Han skulle ha allt! Vita tänder, perfekta leendet, charmen och alla skulle älska honom. Så som det alltid är på film.
Detta var ända tills jag träffade Robin, min underbara, min älskade, mitt stöd. Min Robin.

Jag fick en gång en uppgift i skolan, vi skulle skriva om kärlek. Mitt papper var fullt med citat från olika filmer och böcker. Kärlekshistorier från förr och nu. Jag fick bara ett godkänt. Just då förstod jag inte varför, jag gick och klagade men läraren insisterade på att jag inte skulle få mer, men nu, nu inser jag. Nu förstår jag vad hon menade. Kärleken är inte en film, en bok eller en novell. Nej, för kärleken är så mycket mer, den finns för alla och den är alltid runt omkring oss.
Nej, nu får jag sluta, när jag väl har börjat är det svårt att få tyst på mig. Över till min egen kärlekshistoria. Hela ”flicka-möter-pojke-och-är-kanske-inte-kära-för-alltid” berättelsen.

Robin. Vart ska man börja? Han är ovårdad, sliten, mörk och han är mystisk.
Det var vi som drack te i morgonljuset och det var vi som slet converse ikapp. Han är min höstdröm och jag är hans snöängel. Vi är udda. Men vi är lika. Vi är Yin och vi är Yang.

Vad som än händer, det sa vi. Vad som än kommer i vägen så ska vi ta oss igenom det tillsammans. Men han är som en tornado min Robin – en storm man inte kan hålla instängd. Han är en dröm, man har honom bara stilla om natten. Jag visste att det skulle hända, bara inte när eller var. Och en torsdag hände det. Jag mår fortfarande illa dessa torsdagar när solen är på nedgång och regnet smattrar mot biltaken.
Vi för alltid. Alltid. Men kärleken är oväntad. Hur mjuk den än ser ut att vara och hur rosa och romantisk den än spelar. Jag gillar inte rosa. Hans chokladbruna tittade in i mina havsblå och hans glitter var borta. Diamanter rullade snabbt ned för hans gyllenbruna kinder och torkades lika snabbt bort med baksidan av en ärm. Att den här dagen skulle komma, dagen där skratt gick till tårar och kärlekens blickar gick till att blunda, hårt och länge, man vill inte längre se, för nu ser man inte längre bara varandra, nu ser man världen. Detta är dagen då allt jag säger gör så det bränner på insidan av hans annars så vackra ögonlock. Saker som annars var så vackra gör nu så ont, att älska varandra blir nu en plåga.
Hur gärna man än vill ha en tornado i sin famn så flyr den snart iväg, tynar bort, försvinner, ut på öppna hav och mot nya platser. Utan Robin är jag bara som en svag blåst, en lätt bris, en smekande vind mot en brännande kind. Men tillsammans blir vi en storm, flygande i full fart för att dra med så många små vindpustar som det bara går på vägen.
Men så som alla stormar har sin början har de också sitt slut och det har även vår. Ett slut jag inte hade väntat, inte hade föreställt mig eller kunnat förutspå. Helt plötsligt var han borta, försvunnen, saknad och oförglömd. Den delen av mitt hjärta kommer alltid vara helt, för han lämnar mig inte med tårar, han lämnar mig inte med skratt. Han lämnar mig med känslan av att ha blivit älskad och också älska någon tillbaks.

The greatest thing
You´ll ever learn
Is just to love and
Be loved in return

- Ewan McGregor, Moulin Rouge