Mitt liv är en bergochdal-bana. Världens mest oförutsägbara bergochdal-bana.

Men.

Jag kanske vill ha det så. Jag kanske vill leva och aldrig veta vad som kommer hända härnäst.

Eller?

Vill jag leva ett stabilt och förutsägbart liv? Ha allt och alla under kontroll.

Jag vet inte vad jag vill.

Vet inte.

Vet inte om jag vill veta. Vad vet jag?

Jag lidas in i mina frågor och kommer inte loss.

Jag är fast.

Inlindad i ett rep av frågor.

Mina frågor.

Jag tänker alldeles för mycket.

Jag frågar mig själv varför jag vaknar varje morgon.

Hur kan jag svara på en sådan fråga?

Jag ställer höga kvar på mig själv.

Förväntar mig ett svar på frågor som ingen tidigare kunnat besvara.

Frågor om existens.

Jag vet inte.

Jag vill inte.