nu bearbetar jag en flicka
jag lärde känna genom plexiglas
ensam och förstörd andandes på impuls och droger
sida vid sida med tomma människor
och aldrig att jag skulle klara en dag i hennes liv sa hon
aldrig en dag med så många falska leenden
i en så meningslös verklighet

det hon pratar med andra rastlöst förstörda om
är en liten del av allt som kretsar i atmosfären
och de skrattade när jag arrogant presenterade livsfilosofier
och andra sanningar som ej betyder någonting
när vi vet att vi inte har någon och imorgon bara är ennu en dag att överleva

ni har pengar , erfarenheter och en framtid
jag ville ta hennes hand och säga
du har ett nu
men hon hade inte lyssnat , för jag kan vara så komplicerad
hon funktionerar men i hennes rädda ögon rasar förtvivlan

jag ville vara hennes vän , bevisa att alla som nedvärderat henne ej har rätt att ta hennes tro
reparera alla skador hon förnekar
nu bearbetar jag att hon aldrig gav mig chansen
att jag kan släppa det