Ett liv.

Jag smeker med handen
så varsamt din kind
och låter min blick
sjunka djupt in i din.
Du ligger så stilla
liten och svag
och jag sitter hos dig
på ditt livs sista dag.

Ditt liv var som andras
på så många sätt.
Ibland tungt och strävsamt,
ibland ganska lätt.
Du gladdes åt liver
och allt vad det gav
men snart skall du gömmas
djupt i en grav.

En gång var du barnet
som följde sin mor
och väntade på
att en gång få bli stor.
Du började skolan
och lärde med flit.
Och hade på livsvägen
hunnit en bit.

Din ungdomstid följde
med drömmar och lek.
Du fann kärlek och glädje
och fick uppleva svek.
Du fick lära att livet
inte blev som din dröm.
Du fick lära dig gåtan
Förlåt, älska och glöm.

De år som nu följde
du fann allra bäst.
Familjen och arbetet
betydde då mest.
Det var slitsamma år
och oro ibland
men din livskamrat räckte
dig till stöd sin hand.

Så blev du ensam
och sorgen blev svår.
Ni hade ju delat så många år.
Du besökte var vecka
din älskades grav.
Dina steg blev så tunga.
Du tacklade av.

Nu ligger du stilla
liten och svag.
Snart har du nått slutet
på din sista dag.
Jag håller din hand.
Ber sakta en bön,
och ser solen sig sänka
bakom bergets krön.