på blank asfalt far vi in
och min småstad faller över oss
här går man inte runt i dammiga jeans
man räknar sina pengar
man är alldeles nyduschad

köksbordet -- så skraltigt
jag, min bror och mamma -- vi ser helt förväxta ut
dottern äter glatt
men jag --
måste ta av mig glasögonen för att bli som vanligt

senare, när väg 23 återigen omfamnar oss
ser jag den där scenen i Volvon
då brorsan var arg och pappa frågade
om jag inte var mer "liberal"

det var kallt och Volvon gick på tomgång
men jag ser oss också nu, vid köksbordet

var det ändå inte jag som ville "håll-ihop!"
var det ändå inte dom andra som brydde sig noll
nu vet ingen vad vi sörjer
ett tretton år gammalt dödsfall
eller en nitton år gammal skilsmässa

ute: stark vårsol
människor i stor brådska
dottern, tre och ett halvt, konverserar bak i bilen:
"vet du pappa?", "varför åkte vi till farmor?", "varför åker vi hem?" "det var roligt hos farmor!", "tänk pappa, att vi sov över i tre dagar!"

vägen fortfarande så blank
jag svarar men ser ingenting som har med nutiden att göra

pappa som försvann för tidigt
pappa som tomrummet i mitten
mamma som är mer-än-kvar
och motvilligt låter mig rensa i hinken under vasken

golvpolish, möbelpolish, ugnsrengöring ...
från nittonhundrasjuttiotalet och fram till nittio, ungefär