Jävla liv - varför sa du inget om att vara naken och blottad för att känna.
För en kort tid sen flög jag över taken i mitt lilla London och byggde relationer med människor som sandslott.
Jag är nu nedskjuten, knockad i sista ronden, mina sandslott har tagits av floden och jag trodde aldrig jag älskade henne så mycket.

Jag har självklart tvivlat innan - när mina värderingar som jag för övrigt trodde var djupare än någon annans handlade om ytlighet och bekräftelse - patetiskt.
Nu vill alla penseldrag på duken måla hennes linjer. Färgerna är röda och i olja på paketet jag köpte men innehåller tydligen bara svart akvarell - som rinner när vatten blandas med känslor...Hur är det möjligt.

Att älska är det att inte kunna - äta, sova, tänka klart, ångra, sakna, gråta, grubbla - skriva små positiva post it lappar för att inte glömma bort sin existens?
I så fall byt ut mig innan startsignalen ljuder - för jag är inte längre kapten för laget.. jag är en oprövad högerback utan benskydd, motivation eller karaktär...
Och mitt hjärta lever sitt eget liv.
Och jag söker inom mig själv.
Och jag saknar dig.