Hela kvällen har jag haft svårt för att somna.
Bara för att jag vill kliva in i drömmen så går det inte.
Så är det alltid när man längtar att få vakna nästa morgon.

Då jag är på min väg...

Jag sitter förväntansfull, lyckligt, halvt nervös.
Om vägen kunde va lite kortare lite snabbare, men nu är jag på väg.
När jag väl somnat, är drömmen så behaglig att jag har svårt att vakna.

Vill inte riktigt släppa taget

För att när jag har stigit upp så kommer jag inte omedelbart att vara hos dig utan vara på väg.
Snart är jag endå framme, men måste möta kylan först.
Ska jag gå sakta njuta av att jag snart är framme eller ska jag springa för att inte längre vara på väg utan framme.
Att inte längre längta att inte längre drömma att inte längre sakna.