Då allt verkar handla om vingslag i vinden
Formade vingar för att passa in i ramen
I det stängda rummet
Där fönstret trots allt står på glänt
Och jag glömt hur man går
Sätta ena foten
framför den andra
för att gå
Finna nya vägar
Nya stigar att vandra på
Då jag stannat i den förbjudna självömkan
Då livet stannat upp
Inte finner sin plats i tillvaron

Då sluter jag min blick
Tar ett djupt andetag
Ger syre till tanken
Och ser
trots allt
att livet finns där
Och jag behöver bara andas
för att bli påmind
att jag finns
även om vingslagen tappt sin kraft
fönstren immat igen
i mitt rum
i min själ