ni tror inte att jag sörjer

vad vet ni egentligen

om vågor som ständigt sköljer

längs stränder hos udda män

om det som ni sett på bio

men aldrig förstått er på

om det rendez vous i rio

som aldrig blir av ändå?

ni ber mig att sluta sjunga

ni vill inte höra mer

ska jag hålla tand för tunga

för att tillfredsställa er?

ska ögon förbli en främlings

och inte få tala mer?

då får jag väl vara hemlig

i alla fall för just er

på vad bygger ni er slutsats?

på vad grundar ni er dom?

när vill ni att jag ska skjutas?

och när ska min cell stå tom?

det orimliga är drömmen

och ännu en utopi:

att den som vill gå mot strömmen

får samma respekt som ni

LARZ GUSTAFSSON   090418