Varje ord som föds ur mina tankar är ikoner i ett samhälle som glöms bort bland satanister och imbeciller.

Varje tanke som sprider sig över substansen ler mot mig tills dom sinas och silas igenom tänder och förvandlas till ord.

Om inte tanken är ett vapen och pappret är ett slagfält.

Då ska jag fäktas med min penna över dom vita slätterna tills blodet från mina fingrar ger mig nya krafter att fortsätta driva hatet vidare till nästa sida.

Andra gånger har ritstift dansat glatt bland ark och jag har tecknat om ett paradis som existerar ingenstanns bakom fantasins sinnelag.

Jag låter numera orden tala för mig och jag är och förblir en stum mytoman.

Dom vita lögnerna är nu skrivna på svarta tavlan.