Blommornas blod i mitt dunkande hjärta vid frukostbordet. Mitt dunkande hjärta, du, sitter på huk med en kniv i handen och gråter. Du tar ditt liv för att jag tog mitt. Dina sorgsna ögon. Ditt sköra väsen. Tiden passerar i väntan på ingenting eller ett annat ingenting, men det brinner en eld i tårarna. Ett uppbrott, antågandes, en slöja av lava, vrede och besvikelse. Jag älskar dig.Vem vet vad det innebär. Hatet. Och jag vet. Jag vet varför tårarna är så bittra, det bor inga stjärnor i mitt bröst. Ingen sol i min själ. Inga glada sånger. Ingenting. Nej och varför?