Ångesten rider på min högra axel. Hon är guds fördömande utklädd till djävulen. Ena stunden slickar hon mig i örat med en tunga av eld och den andra stunden dränker hon mig i en isvak. Hjälp mig ty jag får ingen luft, hjälp mig ty hon bränns!

Hon är en tjuv som berövat mig på kärlek! Eller snarare har hon dolt kärleken för mig ty jag söker den men kan icke finna!

Hon äter mig inne från och snart är jag slut, att dygna i flera nätter ger mig inte ett sus.
Hon visar mig ingen nåd, ej heller ingen förlåtelse, Snälla tid läk mina sår!