I en grå dimma
på balkongens kalla betonggolv
(över)lever jag lördagskvällarna

betraktar några som går hand i hand
de bleknar bort ganska snabbt

för varje andetag
blir allt bara ensammare
rösterna ute på gatan tystnar
lamporna i fönstren släcks

normala människor
ligger med slutna ögon och drömmer
jag stirrar ut i min gråa dimma
och väntar på någon
som ska färglägga min värld