När jag var yngre och gick ned till pizzerian så såg jag alltid ner på dom där pizzapolarna, stammisarna som alltid satt där. Män och kvinnor i 40 årsåldern som hade sin fredagskväll. Satt som de alltid hade gjort. Fyra öl och en pizza, en flaska rödvin då och då.

Nu ser jag inte ner på på dom längre. Nä, jag tänker inte så. För jag börjar själv komma upp i samma ålder som pizzapolarna och till skillnad från dom har jag ingen att gå ner till pizzerian med.

Och nu så verkar det faktiskt rätt så trevligt. Den gemenskapen dom har. Fyra öl och en pizza, en flaska rödvin då och då.

Men tidigare såg jag ner på det där och tänkte att det var synd om dom som inte hade nått längre i sina liv. Lite ironiskt att det nu är jag som blivit en pizzapolare. Eller inte riktigt. För jag har ingen polare när jag sitter på pizzerian.