Jag är nog en dålig kristen.
Ber till höstvåt mark,
Ligger skakande i höstens gula revolution.
Ber till gudar som kanske inte finns.
Huttrande, skakande, oheligt trasig.
Vill kura under snötäckt sten under vinterns tärande framfart.
Tycker i sinnet att våren kommer senare för var år som går.
Åldern trycker på och kroppen känns tyngre.
Vintern har slukat mig och i snöfall synes jag irra.
Kom nu livgivande vår, jag håller andan och väntar.

Väntar.