Ibland kan jag ha en längtan som är obeskrivligt smärtsam.
Jag kan sakna så att det gör ont.
Och tills mina tårar strömmar ner för mina kinder.
Då minns jag, jag minns allt som vart värt att minnas.
Finns inte längre.
Den tiden är förbi...
Men längtar det gör jag.
Och önskar jag vart liten igen.
Eller bara lite yngre.
Att hela familjen var samlad.
Det är den inte nu... Inte längre...
Alla bråk om skit saker som man bara bråkade om.
Att det alltid kom någon och väckte en...
Jag saknar allt det där.
Men tiden förändras och människor gör dåliga beslut.
Som de kanske kommer ångra för livet.
För det gör jag.
Ångrar...
Och vill tillbaks.