Ensam gick hon... det var kallt och mörkt.

Kanske i en annan tid
Kanske i en annan värld...

Ett misslyckande som blivit flera.

Många år som redan gått och tid som runnit ur hennes bara händer.

Det fanns endast en väg hon visste om, en smärtsam väg men ack så trygg.
Hon hade vandrat den allt för många gånger för att redan vända om.
Och ty så många timmar som gått till spillo under lärdomens färd.

Hon längtade hem och det var dit hon nu äntligen skulle.
Utan att egentlige veta när hon skulle till att komma fram.
Allt hon bar i sin vetskap just nu var allt det förfluta som skulle sköljas bort i den förglömda floden på vägen.
Och även om det skulle dröja så längtade hon.
Hon längtade slutligen hem. Igen.

Efter de år som passerat var hon egentligen villig att förända, men vad spelade någon roll längre, Hon visste att allt skulle förändras förr eller senare ändå.