de hade ej sökt stigarna där under det böljande gräshavets ängder

de hade sett axen silvrande gyllene

de hade ej sökt

de fann varandra

i det att de fann varandra

upptäckte de vad är verkligen är

kanske var det fågeln

där

högt uppe

helt nära

vilken såg

kanske var det bäckarna under valven

fotvalven vilka kittlade

vilka lyfte hälarna in i tåblomning

solhänder vände ansikte till vind öppnade blicken

vackra duvhök svävar

svävar

följer

moln seglar havsström

klippor glänser

blanka

månstrimmade

bärnstenars

tigrars

glimmande

ögon

deras händer läggs i varandra

i mandelträdsdalen

stannar de i

blomningens

utslagna

doft

deras ögon är berörandeblads

vingljus

deras händer är i varandra

deras ögon är i varandra

de hör nu

huru

havet sjunger

bär stegen

där

vid klipporna

avkläder de orden

stiger in

i vågens cirkelvinds ljusregn

de hade aldrig sökt

vetandefolk

är de