Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

närbar

 

 

 

vet du

 

du sträcker hand till

drar undan handen

 

 

handen

 

tomma

ord

 

spe

driva spe

är spöets rapp

 

den randade huden bär ständigt hopp

 

 

du

 

 

lindra barkens skurna namn

det svikna bladet

fäller tårar

 

upp stiger saltstod

alabaster

smälter i regn

 

rör vid bladets källa

 

 

 

jag bär hösten i bröstkorg

 

 

 

hör vågor

hänga sömnlärft i streck av

trädtrådar

 

 

 

höstfjäril landat i trädets hjärta

 

med mjuka vingar

andas de in detta ut

 

 

 

och detta lovar jag ännu en stund

lovar jag dig träd

 

 

 

 

ännu en stund

skall vår andning följas av regnen

 

 

det regn är

 

 

lovar du

mig detta

 

 

höstfjäril lindar silkesandning

runt det spruckna glasets syn

 

 

 

så skimrar

skimras synen i det skymda

 

 

 

och jag skall vandra osynlig vid din sida

endast närbar

 

 

havet viker sömn

in i tranvingar

 




Övriga genrer av Lena Själsöga Keijser
Läst 350 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-09-03 12:23



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Att läsa dina ljuvliga ord är som att få se och känna världen inifrån, som om man vore en glansig regndroppe en tidig höst i solens och sorgens reflektioner. Så många av dina ord vill jag bära med mig länge efter att själen har fått vila i din text, som "närbar", "silkesandning" och "tranvingar".
2020-09-03

  BenGust VIP
Om andning och höstseende.
Också begabbelse däremellan.

skimras synen i det skymda
(skimrande höst)
och jag skall vandra osynlig vid din sida
endast närbar
(inte direkt nåbar)

2020-09-03
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser