Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vart jag mig än i världen vänder, mörkrets furste mig sliter i sänder

få är de hjärtan
som inte gråter sig till sömns
inbäddade i drömmarnas mörka sköte
kvävs tårarna stilla
natten manipulerar utan svårighet de verklighetsskeptiska
- månen är precis lika förrädisk
som solens missledande strålar

universum fick mig en gång att blicka uppåt
och som tack
fick jag bitterhetens svarta korpöga
fastnaglat i nacken




Fri vers av epidemic
Läst 258 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-05-22 15:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

epidemic