Nämnde du inte bäcken vid träden
när vi sakta drog fram på vägen
och var trötta på färden

ville du inte skutta fram med språng
till den sköna platsen
när stigen tycktes alldeles för lång

Ängslan var inte det enda du bar
redan som barn var du
medveten om att andra tar

porlade vatten likt din själ
som trånade efter kärlek
det du ämnade så väl

Ensam vid bäcken är jag kvar
Tänker på dig
och alla minnen som var

Minnen bland träd och hagar
och så din eftertraktade bäck
Här slutade du dina dagar