där stod jag. ensam bland hundra perfekta människor.

gud var väl inte glad när han gjorde mig. gud var väl inte nykter när han skapade mig. gud var inte på min sida den kvällen.

och där gick du. förbi mig. puss och kram, men inte mer än så. mina drömmar brukade flyga iväg som heliumballonger och när du är på rätt humör får du mina drömmar att sväva högre än någonsin. sen skjuter du ner dom med någon annan. jag tror inte du siktar, du skjuter från höften. men du träffar. och det gör ont.

tänker att jag behöver nånting som får mig att flyga, nånting som lagar mina brutna vingar. det är lätt att bli sentimental och det är sjukt vilka saker man kan ta för att försöka glömma dig och för att försöka att inte undra vem du går hem med inatt. men vill jag glömma dig? nej, jag vill tänka på dig varenda vaken sekund. och när jag inte är vaken vill jag drömma om dig. du har snärjt mig runt dina fingrar som ingen annan har gjort någonsin. jag borde avguda dig. men istället hatar jag dig. och älskar dig. vem är jag? jag är din bästa vän som förstör allt genom att bli kär i dig.