Det är mig retfullt in absurdum, en tant, hårig som en apa, fet som en judetvål, ligger på en madrass på golvet, hon är ett övermoget plommon med små bananflugor som en gloria, en sötrutten doft dominerar andetagen, hennes ingångshål för tankarna till en rutten igelkotts bouquet, hennes ögon är slutna, de sitter för tätt i det disktrasgråa anletet, hon har små vassa spruckna läppar med ett subtilt sken som får en att tro att hon snaskat på Gandhis leverer, rå och med en afrikasvulten ivrighet, slitit i den, tryckt upp den i ansiktet, gnuggat in sig med den under grova stönanden. Under läpparna kan vi skymta de haschfärgade piggarna till tänder, hon har en stor glugg mellan vad som är kvar av dem, en glugg som hetsar till den mest eldiga synden. Hennes tunga är kort men kraftigt. Hon låter den reptilartat smeka framtändernas glugg, under tungan sitter små slemblåsor tungan är nästan svart och är uppenbart förfallen, det ser ut som om någon lavemangfanatiker i herrens namn tömt sitt tarmsystems mångfaldiga skönhet rakt ner i hennes avgrundsdjupa brunn som bara ber om mer och mer. Hennes hår är tovigt och på ett par ställen är hon flintskallig, det ser nästan ut som om hon blivit utsatt för något radioaktivt, det är svårt att avgöra om hon är en människa eller inte. På de små kala fläckarna har huden brustit upp och under den blinkar det till i lampans sken, hon har en stålplatta över halva sitt kranium, hon kliar hela tiden på den, får små hudslamsor och andra, okända virus under naglarna som hon glupskt trycker in i munnen. Hon rör sig med en försmädlig enkelhet. Hon förtjänar inte att leva. Hennes fötter verkar ha vuxit ihop med en par raggsockor som hon förmodligen har satt på sig för ungefär tjugo år sedan. De var blå från början men nu går det inte att fastställa färgen. Bredvid sängen, på ett tjusigt litet ekbord, ligger kanyler med trubbiga nosar och flaskor med t-sprit. Utan vidare för hon ner handen mot sitt kön men stannar plötsligt på vägen, ungefär vi den ludna naveln, hon säger lågt till sig själv: "Ja, jag måste ju ha något baktill också, något litet och lätt, en pikant retning!" Hon ler och springer ut i köket. Kikar ivrigt i kylskåpet och tar fram en falukorv som hon tar av skinnet på, hon bearbetar den med solrosolja. Hon viskar "Jaaa..." till sig själv. Tillbaka på madrassen börjar hon suga av falukorven, trycker ner den i halsen på sig själv medan hon drar sig själv i håret för att visualisera hur en neger med enorm kuk knullar henne långt ner i halsen. Hon spyr medan hon har korven i halsen. Ett vidrigt ljud uppstår. Korven är kvar i halsen. Det sprutar en brunvit vätska med små riskorn i genom näsan. Hon trycker ner korven ännu längre och spyr återigen. Hon drar långsamt ut den och slickar på det imaginära ollonet. Hennes hand kilar så raskt mot de fetsvullna blygdläpparna, hennes klitoris ser ut som en penis. Hon sticker in fingrarna i sig själv, och börjar bearbeta det illaluktande köttet. Plötsligt skiner hon upp och drar långsamt ut en tampong som sett sina bättre dagar för ett par veckor sedan, den är rödsvart och stanken påminner om att få en latrintunna tömd över huvudet. Mellan tummen och pekfingret får den så hänga i luften och pendla en stund, (lägg märke till att allt hon gör är helt normalt för henne, jag vill bara berätta om hennes vedrmödor för att öka förståelsen för sexuellt handikappade...) Hon fäster så blicken distinkt på tampongen och för den sedan in i munnen. hon suger på den, tuggar på den samtidigt som hennes allra innersta utstöter ljudvariationer av en annan galax... Hon känner den kalla blodsmaken som en virverlvind av känslor, orgasmen är nära.