I held her tight in my arms
As soft as anything can be
But unaware of my presence
For she is deaf and she cannot see
I leaned my cheek upon her head
Waiting for the fire
An angels face I already see
And soon she takes me higher
(alternativt) And suddenly I fly higher


Dikten har två olika meningar, beroende på den sista raden... med den första raden blir betydelsen inte särskilt "fin", och med andra mer romantisk/sorlig.
Någon som tycker något? Vilken rad ska jag "använda"?