Och när hon säger det,
när hon låter
de där orden
slippa ut.

Då vet jag

att hon fastnat,
att hon inte

flyttat sig,
bytt plats,
ändrat kurs.

Att hon är precis
där
jag lämnade henne.

Lev livet,

vill jag säga
och ta tag i henne.
Ruska till.

Lev livet,
släpp taget.

Det blir så mycket enklare då.

Spänn bågen

och skjut.