Ur skogens mörker framträdde du
Skogsbeklädd och älvalik
Med ögon av djupaste asur

Din handflata, lika vit som liljan,
utsträckt mot mig
Och jag följde dig genom natten

I skogen låg tjärnen stilla och svart

Omslingrande
Din kropp runt min kalla
Förhärligande
Din andedräkt mot min mun
Älskande
Och dropparna i ditt varma inre

Du tog min hand och ledde mig rakt ner i djupet

Mitt hår fastnade i vattenväxterna,
vajade i takt med det levande
Min kropp svaldes av det svarta vattnet,
som stilla speglade fullmånens sken
Min själ förfördes av ditt väsen
och fastnade föralltid på himlavalvet.