Besviken
bitter blyg
jag åker genom spegeln
har varit döende väldigt länge
jag har varit utan dig väldigt länge
min ros från solen, min ros
plockar dig vid
daggryningen, mitt hjärtas
alla ihåligheter,
det svarta blodet
har stagnerat och jäser sig till ett nackskott
Jag saknar dig, det vet du
Kassörskan med vidrigt mycket
mascara, hängpattar och mundiarré
vad vill hon, ingenting förmodligen, vad vill
jag, jag vill ha dig men jag vill ha dig
som törnekronor
kring mitt inre krig, jag vill skrika, ut ut
jag vill inte att det skall ta slut
Du är inte jag och
etcetera osv
vi är vi om vi
är tillsammans, då är
vi ett
men
vi
försvinner snart in i spegeln
spegeln som speglar
våra inre projektioner
den går i tusen bitar och
så ligger vi där
på golvet som skärvor,
det vore ett lyckligt slut
Du jobbar på jobbar på,
lever träl - jag är feg
vad gällande emotioner
men skjuter
radioaktiva svulster med
mina ögons eld, du vet
att jag brinner och
att jag inte slocknar
så länge du finns, du finns
du finns du finns
Krossar.
Krossar du mig så är det ok
då är jag död
och där döden finns
finns inte vi;
nästan gång jag ser dig
släpar jag in dig i sovrummet
och ger dig de där orgasmerna
jag är så duktig på
Kom till mig i drömmen i natt
måste ha dig där
där
där vi kan relaxa och arbeta
i våra inre landskap
i symbios,
aldrig aldrig, släpper jag dig
släpper du mig så älskar
jag dig ändå,
förbehållslöst
och klandra dig inte om du tröttnar
jag ändar mitt liv
och det är inget mer med det
jag blir mull och kanske växer det
upp liljekonvalj ur mitt kranium,
plocka dem då och torka dem,
låt de torkade blommorna vara jag
prata med dem, älska dem
gör dem riktiga, som du gjorde med mig.