vi vänder oss
till tystnaden
samlar tankar

lugnare vatten
rodnar
var gång vi går
förbi



vad får dig att fånga ögonblicken
min älskade
vem kysser dig när du andas


liv


min längtan är din
min doft dina andetag

mot huden



följsamheten
dina rörelser
liknar ingen annans
mörkret i dina ögon
när du rasar
sot sot ur dina lungor
spottar salvor svavel
vämjeliga ord

utan gräns

i vår nöd




kroppar skakar krampaktigt
kramande själars förtvivlan
i vars grepp
friheten aldrig släpps lös
utan nåd
till sista andetaget


flämtar vi

liv



orörliga stoder
föråldrad förväntan
stillad rörelse
ur fjärmad kropp
skiner ljus




förklarande



ömhet



tillit



din längtan
min doft
dina andetag
mot huden