Jag satt där,
Med er, så kallade familj.
Jag kollade ner i tallriken, petade lite granna.
Ni kollade på mig, jag vill inte.
Jag vill bort, härifrån.
Bort från er.
Min blick nådde aldrig eran, jag kollade inte ens åt erat håll.
Men jag visste vad ni tänkte,
Jag hörde er, även om ni inte riktigt vågade öppna munnen och säga det
"hur fan kan hon äta så där mycket"
"hon växer ju för varje tugga"
om ni inte tänkt det där,
hade jag ätit upp det jag tagit åt mig.
kanske till och med mer.
Kunde ni inte tysta era tankar?
Låta mig vara för en måltids skull?
Magen skrek verkligen av hunger,
Jag ville äta upp det jag tagit åt mig.
Det var ju faktiskt min favorit rätt
Men jag kunde inte, på grund av er.
Helvete.
Helvete familj.
Helvete hem.
Jag vill bort
Bort
Bort
Bort.
Äckel ät inte
Låt maten vara.
Du blir tjockare,
ÄCKEL.