I de sneda, sista kvällsstrålarna
mötte jag en snigel
som vandrade emot mig
på den våta stigen.

Dess räfflade, böljande rygg
blänkte i brunt och rosa,
men huset den släpade på var matt gult.

I skymningen gled den bort
och tecknade ett mycket smalt
och mycket fint streck i sanden.

Jag gick vidare längs stigen,
och säden böjde sig mjukt mot jorden
för vinden denna ensamma sommarkväll.