Vi finns som kläder våra ord i rutig blazer

och vi, som ser lyriken som en rad schackpjäser

som dansar muntert kring på brädet, i anglaiser

vars rytmer lånats av Chopins små polonaiser.

Därefter sitter vi en liten stund och jäser

och struntar gladeligt i att de där som läser

är ruggigt duktiga på att se de fadäser

som gör poemen till en plågsam patetik.

Tack gode gud för denna kritiska publik!