Att känna sig hel är något vi alla vill göra,
men om man känner att det finns något man missar,
trotts man är lycklig,
även fast man har något att älska,
Finns det något just jag är skapad för,
varför dras jag ibland mot osäkra personer,
varför dras jag till personer som mår dåligt,
varför dras jag till personer som behöver tänka om, släppa sina tankar vidare
men jag dras även till folk som är precis som mig, då förstår jag att jag inte är den ända, det är lite synd men ändå inte.
Alla ändras som personer, från dag till dag, men ändå innerst inne finns den sanna jag som utspelar sig för att smälta in i vardagen, ibland blir det fel och istället för att smälta in är man den som alla tittar på, den som alla pratar skit om.
Det är svårt då att komma tillbaka till den man är, till den som man vill personer ska se.
Jag har alltid varit den personen som viljat ha mitt liv roligt och händelsevist och att alla runt omkring skall ha roligt, men vet de att även jag kan vara allvarlig?
Alla vet inte det.
Jag är en idiotisk barn unge som borde låsas in, men igentligen så borde jag inte alls det, världen därute är tråkig och jag fyller en ytterstliten del.
Jag lyckades i alla fall få se några av de flera tusen på dreamhack le då jag kramade alla som gick förbi sk "epic kram ruta" under tornet.
Gissa vad som hände när jag själv tröttnade?
Alla slutade med detta och de slutade delta eftersom han som lyckades ändra personerna till glada, vilda och allmänt glada förvann, det är därför jag inte vill förlora de närmaste, det vill ingen, man vet inte hur man skulle ändras.
När en person som stod dig nära dör snabbt och du får veta det vid ett drastiskt tillfälle kommer du sällan att bli den du var tidigare, det är som om personen tagit en stor del av din personliget utan att ens rubba den

Att släppa sina tankar som jag precis gör nu borde vara en lag, då jag inte vågar igentligen prata med alla om allt men att utrycka sig via ord är snarlikt att utrycka sig via ord.
Men varför ser jag personer lida utan att våga gå fram till personen, jag ändras hela tiden, det borde alla vi göra, men trotts detta finns onskan i världen.
De flesta människor vaknar till liv, i ett bra liv, de vet vad som händer andra att deras öde kan bli fruktansvärt, ändå så blír endel onda och dessa personer som är dömda till att bli onda är de som visar att godheten ändå finns.
Folk tror att alla kan ändras, men endel kan inte det och varför? ingen bryr sig om att förstå att en person inte mådde bra.
Hitler kan omöjligt varit den person han utspelas för att vara från första början, det måste ha varit något allvarligt som har hänt eller hände under hans barndom.
Oavsett vad andra tycker så tror jag inte att det var hans eget fel att han blev som han blev, han stod för det han gjorde, det var självklart otroligt fel och sjukt, men det finns alltid någon som skapar onskan.
Ljuset finns där någonstans hos oss alla, men endel hittar den inte på egenhand och ibland är det försent.

Tänk om alla personer kunde börja tänka på vad de håller på med, varför ska man vinna på att krossa andras hjärtan då man istället ska tänka på sitt eget.
Jag är lycklig och jag tycker att jag även har lyckats i livet, måste man gå igenom mörkret innan man blir ljuset? Precis som jag? då jag inte alls mådde så bra förut.
Varför är människan skapad på detta vis, det kan man fråga sig.
Varför måste man gå igenom något dåligt innan man blir till det bättre, varför måste man först förstå för att sedan försöka få andra att förstå, varför finns rasism, nazism, fasicm och andra liknande?
Personer som skapar onska är de som inte kan hitta sitt ljus inom sig, ljuset kan försvinna, mörkret kan vinna och vad vinner de? ingenting, bara lidande och ännu mer lidande.

Tänk på hur ni ändras och se till att det blir till det bättre, inte bara för dig utan alla individerna runt dig, ingen person ska behöva hata dig, inte vara rädd för dig, men dessa personer kommer alltid vara där och är vårt fel, vi människor, då vi skapade denna värld som nu existerar.

En vän är så mycket mer än en vän, det är någon som ändrar ditt beetende, din personlighet, det finns riktiga vänner och sådanna som kan bokstavligttalat slänga sig i väggen, men trotts dessa kan jag inte säga helt fullt ut att det är deras fel, allt har en orsak.

Personer kan säga saker som man inte igenltigen vill göra, det är då man måste förstå personer på ett bättre sätt och inte trycka ut personen, det är inte lätt att sätta sig imot grupptryck även fast jag gör det.
Dessa personer är igenligen inte riktiga vänner men jag försöker ändå dra mig till dessa, ändra deras tankar, man måste våga utföra sådanna saker osm man inte vill utföra, på så sätt kan man hjälpa personer till det bättra.
Från första början måste denna person själv tänka att han gör fel och verkligen fråga personen att han vill utföra detta eller säga detta, fråga honom utan utpressning.
Enligt mig som inte är troende, är utrpessning en synd, det ändrar på personen.
En person som är god kan bli ond, men en person som är ond kan ochså bli god, så jag vet inte hur jag ska tänka i denna fråga.
Utpressning kan ochså vara ett botemedel.

Om ni nu har orkat läsa denna text och möjligtvist noterat alla fel som finns inutti den så kontakta mig gärna och prata denna fråga vidare, det mår ingen sämre utan

Tack!