Jag tar mig fram vingligt
Minsta motlut stoppar mig
Av tusen möjligheter skjuter jag tusen framför mig
Tokig av vanmakt stirrar jag
Långt bort
Så jag inget kan se tydligt

Men se,
Där hittar jag en bänk att slå mig ner på
Den är röd
Den bjuder in
Ler mot mig
Jag sitter
Den bränner som nässlor
Den fräter mitt kött
Härdar inte ut
Vilan blev kort