du har så tysta klockor,
som om tiden vore oexistentiell här
ändå går dagar och veckor så fort,
allt försvinner bort från mig

jag får aldrig tycka till,
jag får oftast ingenting.
Jag gör människor ledsna,
jag glömmer bort hur man ger
och ingen säger att jag är glad,
det är ditt fel,
du är för långt bort
och avståndet växer
i din frånvaro

och fan om du lämnar mig nu,
sån här

du måste hålla min hand,
du måste ge mig din styrka.