[k]och här står jag igen
invirrad i alla familjebråk
önskar mig bort men stannar
kvar på samma ställe som igår
och jag skriker gråter darrar

nu är det sådär
att regnbågar inte skiner
solar inte värmer och
regnmoln tycks vara
påsydda på mina ögon
för regnmoln är allt jag ser

och gråa färger, svarta gestalter
omringar min lilla bubbla utav
påhitt och jag törstar efter att
få vaggas i någons famn och finnas
i någons liv och hålla någons hjärta

men någon
stannar namnlös
(o)existerande
och jag släpper
mina drömmar




när jag står invirrad i verkligheten
med familjebråk på sidan om
och jag slutar att törsta jag tappar
livslusten aptiten av kärlek och
låtar regnmoln förröka sig i mitt hjärta