"Mamma! Varför kör hon en sån?"

"Mamma! Varför sitter hon i den?"

"Mamma! Varför går hon inte?"

Jag hör den lilla flickans frågor när jag tar mig fram med permobilen i affären
Min mun skriker,
innombords
jag vill
Jag vill säga
jag vill svara på hennes frågor

men jag väntar ivrigt
Jag måste vänta in
stunden
blicken
ögonblicket
Det där lilla

Flickan har en fin klänning på sig, ljust hår och hjälm på huvudet eftersom hon åkte sparkcykel
Mamman går i affären o letar efter varor med sina tre barn
ibland möts vi
ibland inte
men jag hör flickans frågor liksom susa i luften
en ivrig en tänker jag

"Mamma! Varför kör hon en sån?"

"Mamma! Varför sitter hon i den?"

"Mamma! Varför går hon inte?"

Mamman svarar inte
Hennes frågor uttalas med allt högre ton och mammans tålamod skriker och rinner snart ur henne,

Jag kör förbi och ser att mamman hyshar sin dotter, hon sätter sig på huk framför henne för att allvarligt be henne om att inte fråga de frågorna mer, medans mammans blick susar som vinden mot mig, diskret diskret, men i ögonvrån ser jag allt

Jag låtsas som att jag inte hör eller ser vad som försigår

Jag minns den gången, attt jag skulle köpa flintastek, som vi skulle grilla, senare samma kväll, så jag kör bort till kylen där grillmaten låg, man hade målat eld på golvet för att man skulle veta att de låg just där.
hennes frågor hör jag fortfarende fara ut i luften lite längre bort
frustationen i hennes röst växer, eftersom hon inte blir hörd av sin mamma som nyss bet henne att sluta

När jag väl rotar i kylen efter en flintastek så säger en stark, hög, busig, men ändå bestämd röst:

"Man får inte köra på elden, då gör det ont"

Jag tittar upp från kylen och ser att det är den lilla flickan med alla frågor, som susade i luften
Hon ser på mig nyfiket, bestämmt, hennes mod sprudlar.
hon tänkte inte ens innan hon utbrast sin kommentar den bara kom, det såg jag.
Hon ser på mig samtidit som hon pekar mot golvet, mina ögon följer hennes pekande handrörelse. Plötsligt ser att mitt framhjul står på den målande elden på golvet
jag ser på henne och ger henne det där ögonblicket, blicken, stunden
den där lilla lilla stunden som är så viktig

Jag log mot henne¨
Hon log mot mig,
sedan åkte hon vidare med din sparkcykel i affären
med sin familj

Ibland möts vi
Ibland inte,

Letar efter den lilla flickans frågor i luften som var så tydliga, men jag hör inget
alldeles alldeles tyst
för hon bara ler

Det var det hon ville ha
Det var det hon behövde
Hon hade inga mer frågor
för i den lilla lilla stunden fanns allt

Jag log mot henne¨
Hon log mot mig