gång på gång så vänder du dig bort
och skapar en evighet av frågor i avgrunden därimellan
en underbar list som jag gick på utan att blinka
sen skeppades jag snabbt till insikt
du är precis som alla andra
de du svor att inget spår av dem fanns
en smutsig hinna av min egen ensamhet
lägger sig över rummet
påminner mig om sakerna jag aldrig kommer få
inte ens i närheten
men ett litet tag kunde jag lura mig själv
att tro på det mjuka i dina ord
på dig
och kanske på mig själv