Jag försöker ventilera
men det går ärligt talat inte särskilt bra

Jag sitter här med alla känslorna
men när jag ska skriva
så finns plötsligt inget

så jag läser istället andras ord till tröst

Jag vet att jag inte är ensam
att gå igenom uppbrott
människor gör det varje dag
varje dag

ändå känner jag mig oändligt ensam
utsatt
plågas av tankarna på dig
på hur gärna jag vill ha dig i mina armar
din mjukhet mot min kropp

och jag frågar mig om vad som var avgörande
när beslutade du att jag inte gick att älska

inte för att det spelar någon roll