ont. det är det enda jag kan säga.
för jag tänkte skriva en jättelång
välarbetad jävla text om allt som mina hjärnceller äger.
men nej.
istället skriver jag precis så som det känns.
redo? såhär känns det, alldeles precis:

SOM ATT TUSEN TÅRAR SPRÄNGER MINA VIGA TÅRKANALER, SIPPRAR NER MOT MITT SÅRIGA HJÄRTA. DÄR FRÄTER SALTET SÖNDER VARENDE JÄVLA KAMMARE (eller vad fan det heter jag orkar inte googla). SEN SPRÄNGS MIN MATSÄCK AV ALL JÄVLA NÄRINGSDRYCK OCH SEN EXPLODERAR OCH IMPLODERAR HELA MIN KROPP PÅ EN MILLISEKUND.

så känns det.
ungefär.