det ligger snöflingor i parken
humlan du såg frös fast i en sekund
gårdagens tidningar ligger fastklistad på borden
jag bad dig våga sätta fötterna mot marken
blåste ditt kalla bröst en liten stund
sa att nånstans långt därinne bor den

men lyckan blåste som en decemberstorm förbi oss utan att vi han andas in den
frös våra fötter fast i gräset och tog med sig drömmarna i vinden

du sa att vi har ingen alls att klandra
jag la en treklöver på magen
du frågade mig tyst om vi frusit fast i våra liv
v vände blickarna i varandra
växte några decimeter den dagen
snodde våra vantar ut och in för att hitta nya perspektiv

den parken minns jag ibland om natten
har nu odlat jordgubbar i rabatten
och han frågar mig ibland om jag försöker vara lustig
rycker upp blommor med rötter
men nu fryser inte längre mina fötter
han förstår inte att att ibland kommer vintern redan i augusti